I helgen blev det ett besök till en fors med historiska anor. Senast jag var dit är för ganska exakt tre år sedan och även denna gång hade jag kameran med mig. Trots att den är några storlekar mindre än Storforsen är det något speciellt med att stå så nära en sådan naturkraft. Vattnets öronbedövande dån blir efter ett tag nästan meditativt och vaggar in en i ett tillstånd som kan liknas vid trans; tid och rum upphör och man är ett med naturen. Här är några foton från besöket till Kengis fors.
/J
0 kommentarer:
Skicka en kommentar