Oj vad det har gått fort! På bara några dagar har Thea gått från att åla sig fram som en skadeskjuten hakkapelit till att sitta mest hela tiden samt krypa och försöka gå. Hon verkar till och med leva i villfarelsen att hon kan gå då hon pinnar iväg från att stå och hålla fast sig mot något, vilket funkar bra så länge man agerar stöd åt henne. Det har hunnit bli några gråttillfällen när det inte riktigt funkar och hon trillat, men ack så envis hon är.
/J
2 kommentarer:
hon är så söt så man blir sugen på socker :)
kram på er
Jo, hon är allt bra söt. Svårt att tro att hon härstammar från mig. :)
Skicka en kommentar